Det obegripliga ljuset

På det berg vi kallar Förklaringsberget förvandlades Herren till ljus och apostlarna föll till marken och tillbad. Detta är en bra bild som vi kan ha för ögonen – vi finner Hans ljus obergripligt och fascinerande. Hans ljus är liv, obegränsat liv. Hur kan vi omfattas av detta ljus? Genom att vi sjunger och reciterar Namnet.

Att Gud blev kött i Jesus vår Herre innebär att Löftet om födelse i Himmelriket manifesterades i en människa. Det innebär inte att vi förstår det oändliga ljus och liv som omfattar oss och tar in oss i det gudomliga. Det blir helt och hållet omedvetet för oss. Vi endast litar till Löftet som inte sviker oss men omfamnar oss in i riket. Genom att yttra Namnet omfamnas vi av den oändliga medkänslan i Herren.

Han som är Infinit och inkarnerades i Jesus finns före allt tid. Han är det obegripliga Ljuset och Livet. Hans frälsande nåd manifesterar sig i alla världar. Renhet, glädje, visdom, oändlig medkänsla är Ljusets och Livets egenskaper som lyser upp alla varelser som sjunger Hans Heliga Namn. Som finita varelser kan vi aldrig göra medvetet detta Ljus och Liv, endast ta emot det genom att omedvetet omfattas av det. Vi är då i Kristi rike, inte i vår begränsade livsordning.

Memorerad eller inspirerad

Det som berättas poetiskt i syndafallsberättelsen är hur våra omedvetna minnessysstem aktiverar synder och bedrövligheter i oss. Vi kan rena oss genom att låta Helig Ande tvätta oss och på så sätt blir vi inspirerade, vilket är vad Yehsuas förlåtelsedöd på korset innebär. Vi blir rentvättade i Hans blod.

Varje dag kan vi se på oss själva om vi är inspirerade eller drivna av habituella mönster som egentligen är minnen – eller minnestroll som vi kan kalla dem. De finns där passivt även hos helgon och ovanligt renhjärtade människor, men kan bli aktiva när som helst. Vi är alla i samma situation där och vi behöver alla sjunga Herrens namn kontinuerligt. I sjungade av Namnet inbjuder vi
Helig Ande att tvätta oss rena från alla gamla minnesbanker.

Att gå från memorerad och persevererad till att vara ren och inspirerad, är en daglig syssla, en underbar uppgift och ett härligt sätt att ta ansvar för allt som sker – observera ALLT som sker. Det är vårt levande ansvar inför allt och det som verkligen är att låta Hans vilja ske.

Hjärtat varmt inför den Attraktive

Bönen till Herren lever när vi med hjärtat har Hans levande gestalt framför oss. Det går inte att hålla en abstrakt bön levande, eller en bön som mekaniskt utförs med hopp om belöning. Det är själva attraktionen hos Herren Yeshua som lever i oss här och nu, som bär bönens levande flöde under dagen och natten. Denna kärlek är hemlig och underbar men också helt konkret en levande tjänst av kärlek.

Den sinnliga verkligheten distraherar bara när vi kallnar, när hjärtat slaknar i sitt kärleksliv och intellektuella eller materiella begär fyller upp tomrummet och söker någon form av tillfredsställelse. Så fort vi märker hur hjärtat kallnar får vi ropa Hosanna! vilket ursprungligen betyder på hebreiska ”Herren fräls mig nu !” – en lämplig bön vid flera tillfällen under en vanlig dag i livet. Den bygger också på en realistisk insikt om det mänskliga hjärtat som har så nära till fall ner i kyla och likgiltighet. Herren är intill oss men vi ignorerar och väljer bort Honom. Detta utmärker vår frihet och är en fantastisk gåva – som ska brukas rätt !

Ingen överdrift att ständigt be

Bönen är som andningen, den ger syre. Nu kan en kritiker av bedjaren säga: det där är att gå till överdrift, be inte hela tiden, det är för ansträngande och du har inte tid med andra människor! Men detta är sant bara när bönen är självansträngning. När bönen är som den syregivande andningen är den snarare förutsättning för allt annat.

Det finns uppgifter, t ex att undervisa eller analysera, där din fulla uppmärksamhet behövs under kortare intervaller. Men dessa stunder är få och bönen kan finnas med i bakgrunden även under dessa. Till och med när vi syndar kan bönen finnas med ända fram till höjandet av glaset med stark alkohol, ända fram till vi stoppar slantar i spelmaskinen, ända fram till vi börjar säga mindre bra saker om andra människor, ända fram till den lusfyllda blicken på en medmänniska, och bönen kan finnas där att återgå till strax efter synden. Men troligast är förstås att synden blir ointressant när den levande bönen fungerar och ger oss allt vi behöver. Det är så ett rent liv uppstår, allt annat är helt enkelt ointressant.

Att vara i Herrens tjänst är en fullstidssyssla även om vi lever alldeles ensamma. Sketemunken ute i skogen kanske mycket sällan får besökare som vill att han ska be för dem. De långsamma dagarna i skogen är fyllda av bönen, den fulltidssyssla munken valt och ärofyllt är engagerad i natt som dag. Att be för hela världen är den noblaste tjänsten i Herren.

Tjänare till denna Kung

När vi ständigt sjunger Hans Namn står vi i hans tjänst. Och denna tjänst är det bästa i livet, själva meningen med allt. Vi kan nog säga att den ständiga bönen och sången fungerar väl endast när vi har en personlig tjänande inställning till denna Kung, fridsfursten som Jesaja talar om. Om vi endast tillber på avstånd finner vi ingen direkt mening i sjungandet, annat än som trevlig social aktivitet. Helt ensam verkar det meningslöst att sjunga Hans Namn.

Vi blir också ett med Herren när vi sjunger eller reciterar Hans Heliga Namn, men inte så att vårt medvetna liv skulle inrymma Herren. Det är absurt att Gud skulle reducera sig till vårt lilla begränsade medvetande. Men Han tar in oss i Sig vilket är helt omedvetet för oss. Vi känner endast djup frid men förstår inte vad som händer. Vi blir vår Herres kärlek men kan inte få plats med detta i vår hjärna eller kropp. Vi sjunger Namnet och blir upptagna i Honom.

Att vara tjänare till denna Kung i bön och sång är också samvaro med Honom, en innerlig, trofast samvaro som verkar fånig i världens ögon. Relationen till världen blir inte längre så girig utan fokuserar på att världen är en god skapelse vilken vi när som helst kan lämna genom sjukdom eller olycka. Detta är gott, födelse och död är båda goda, och varje minut i detta liv mår bäst av samvaro med skapelsens Kung som ger evigt liv som fortsättning på vår samvaro.

Många troende som hoppas på en relation till denna Kung men ännu inte känner den eller ens vill den på riktigt, lever i ett mellanland och vill åt båda hållen, både vara i världen som religiösa och vara hos Honom som endast tjänare. I denna zon av väntan går det inte att känna den personliga relationen till vår Kung, hur många mässor man än firar och hur mycket man än läser Skriften. Det förblir på avstånd och Kungen kan säga: men jag känner er ju inte, när de vill in till bröllopsfesten.

När vi har det svårt av olika anledningar är det ständiga sjungandet det bästa sättet att ställa oss framför Honom med vårt tillstånd, vilket det än är. Där försvinner vi som tjänare åt världen och återfinner Den vi tjänar varje vaken minut. Som Jeremia skriver känner då både små och stora Herren direkt och behöver ingen undervisning av någon annan. Alla missgärningar är förlåtna och Gud minns ingenting av vårt världsliga tvivelaktiga liv.

När det inre sinnet tar emot Andens energi till tjänande av vår Herre och Kung, fylls det av en rad känslor och rörelser: förundran inför Honom, glädje inför Hans närvaro, frid inför Hans eget slag av frid, helighet inför Hans totala helighet, vänskap inför den störste Vännen, samvarons vila inför den som är Vilan.

Helig Ande är en rörelse

Pneumatologin bakom den ständiga tjänande bönen är att Helig Ande rör sig som en livgivande och hjälpande kraft i våra kroppar och själar. Vi kan uppleva den som en livsgivande rotation, en svängning och intensifierande kraft inom oss. Men den är också moralisk, den innebär att vi lyfts i vårt inre sinne till en nivå som är ljusare än den vanliga.

Att kultivera denna rörelse är en av bönens uppgifter. Vi märker det tydligt när vi vaknar på morgonen. Det är förvirrat och trögt att få ”igång” bönen, men bara efter en timmas bön märker vi hur levande allt blivit. Den Helige Ande rör sig och ger oss liv.

Det kan förstås låta lite väl barnsligt – att prata om en rotation inom oss. Men när vi sjunger gamla hymner som Veni Sancte Spiritus, den berömda Gyllene Sekvens från slutet av 900-talet, så hör vi ungefär samma budskap. Anden är en livgivare som vi kan kultivera och denna livgivare är lika mycket moral och andlig dygd som tröstare, hjälpare, vitaliserande kärlek, moralisk rening – tänk på raderna ”Lava quod est sordidum, riga quod est aridum, sana quod est saucium. Det handlar om moralisk andlig lyftning. Även raderna Flecte quod est rigidum, fove quod est frigidum, reger quod est devium, gäller hela det moraliska livet.

Bön och kultivering av Helig Ande sker varje dag genom att låta upp kropp och själ för Andens rörelse. Tjänandet av Herren i ständig bön blir en medrörelse i den Helige Andes rörelse. Det är dock inte självförbättring utan lämnade av självet i denna stora rörelse, återvinnandet av den ursprungliga naturen i Gud.

Den amerikanske predikanten Charles Finney, som var verksam på förra delen av 1800-talet, är märkligt nog mycket modern och samtidigt klassisk i sin penumatologi. Han skriver i sin självbiografi: ”The doctrines preached were those which I have always preached as the Gospel of Christ. I insisted upon the voluntary total moral depravity of the unregenerate, and the unalterable necessity of a radical change of heart by the Holy Ghost, and by means of the truth.

I laid great stress upon prayer as an indispensable condition of promoting the revival. The Atonement of Jesus Christ, His divinity, His divine mission, His perfect life, His vicarious death, His
resurrection, repentance, faith, justification by faith, and all the kindred doctrines were discussed as thoroughly as l was able, and pressed home, and were manifestly made efficacious by the power of the Holy Ghost.

The means used were simply preaching, prayer and conference meetings, much private prayer, much personal conversation, and meetings for the instruction of earnest inquirers. These and no other means, were used for the promotion of that work. There was no appearance of fanaticism, no bad spirit, no divisions, no heresies, no schisms. Neither at that time, nor certainly so long as I was acquainted at that place, was there any result of that revival to be lamented, nor any feature
of it that was of questionable validity.

Bönens moraliska kraft

Med övandet av Namnet ökar den moraliska kraften. Den helige Ande är moralisk kraft, något som är svårt att förstå i en tradition där moral huvudsakligen angår huvudet via moraluppfattningar och personliga val, snarare än en hjärtekraft. Att sjungandet av Herrens Namn gör moralens kraft i oss starkare är ett mysterium. Hur går det till?